post

Allt blir roligare med lite färg

Hur blev det så himla grått? Regnet har öst (nåja) ner här i två dagar, prognosen säger att det kommer mer idag. Jippi. Al fick ett set från Maxomorra för ett tag sen, men tyvärr har hon ju vuxit ur det (hon älskade fåglarna på) och i skolan behöver de något som står emot lite. Samtidigt har Lillasystern också dragit iväg på längden och kommer nu överta det rosa glada stället. Istället kom en ny rosa jacka in på banan, spontant matchad med ett par mörkblå regnbyxor.

Så för att ha något att syssla med en fredagseftermiddag eftersom jag var ensam med kidsen, samtidigt som vi verkligen behövde lösa de där bekymren med regnkläder bestämde jag mig för att dra till Nacka Forum en sväng .När jag plockade upp Al på skolan så fick jag med mig ett extra barn, men för mig spelar sånt liksom ingen roll – det blir nästan bara enklare för de roar varandra. Bra skit! IMG_3376IMG_3374Numera ska de ju dock också titta på kläder, halsband och allt sånt krimskrams som jag egentligen bara vill kräkas åt, så saker tar lite längre tid. Men regnkläder hittades i alla fall – vi gick över galonställ och siktade istället på en tunn skaljacka från Didrikson som var nedsatt i pris och dessutom är betydligt mer funktionell än en vanlig regnjacka. Fast vore det upp till dem här skulle de ju köpa hela affären. Såklart. Jag vet inte hur många plagg de hittade som de bara måste ha. Fick snällt räkna om allt i deras veckopengar för att de skulle förstå hur orimligt det vore.
IMG_3375IMG_3377Vi har ju en kvarterskrog här i centrum, men jag som inte äter pizza och inte egentligen är jätteförtjust i inredningen (jepp, så ytlig är jag) väljer oftast bort den till fördel för exempelvis O’Learys på Forumtorget. Nåja, det handlar ju inte bara om mörkt trä utan om valmöjligheter på mat också. I alla fall lite.

post

Instagram – följ mig!

För er som har koll så har ni säkert märkt att jag bytte bort mitt tidigare användarnamn på Instagram och numera kan hittas under @fabfamme istället. Men inte nog med det så har jag ju även startat upp ett helt eget resekonto där jag tänker lägga in lite inspiration, lite reseminnen och helt enkelt spamma med resebilder – från när och fjärran. Mitt resekonto hittar ni på @aswedetravels

post

Sturebadet – den Turkiska badritualen

Efter en något stressig eftermiddag med läsning av nya klassindelningen inför åk 1 (gissa om A är nöjd eller nöjd?!), utvecklingssamtal på skolan, hämtning av alla fyra barnen och hemkomst så möttes jag och E i dörren innan jag sprang iväg till bussen och drog in till stan för en kväll på Sturebadet – närmare bestämt i Turkiska badet.

Sturebadet ligger några våningar upp i Sturegallerian, enklast är att ta sig in från Stureplan via sidoentrén vid Sturehof, därefter ligger receptionen mitt i gallerian. Jag har aldrig varit här förut, jag har nog faktiskt aldrig ens satt min fot inuti Sturegallerian eftersom det är helt annan del av stan än där jag tenderar att vara när jag i city. Första intrycket är pampigt, jag blir så himla nyfiken på hur den här byggnaden var och kändes innan gallerian växte in eller ut. Mycket av den gamla stilen från slutet av 1800-talet är bevarat, vilket är riktigt coolt – det blir alltid mycket mäktigare när det inte bara är avskalat och modernt.

Vi blev mötta av Ida som arbetar i Turkiska badet som lotsade oss upp de fyra våningarna till denna privata lilla sfär. Turkiska badet är nämligen inte öppen för alla besökare till Sturebadet, utan här kan man hyra hela våningen för valfritt tillfälle – exempelvis via Venuu.

Vår värdinna ägnade inledningsvis några minuter åt att förklara ritualen, få oss att slappna av med lite mindfullness medan vi mumsade på några apelsinskivor innan vi fick byta om och hoppa i badkläder. Första stopp i ritualen är en bodyscub, gissa om jag behövde den? Jag ska inte säga något alltför målande, men man skulle helt klart kunna likna mina ben vid en krokodil. Så jag skrubbade rejält och tror faktiskt jag fick bukt med det mesta! Därefter schamponerade vi in håret, vilket jag hade kunnat ägna mig åt i en halv evighet eftersom det luktade helt magiskt gott. Med balsam kvar i håret fick jag en gullig (men iskall!) liten mössa på huvudet och vi hoppade in i bastun. Sammanlagt tre varv i bastun, där vi gjorde avbrott för att köra en längd i bassängen tempererad på 10-12 grader. Inför sista basturundan blev vi målade med en speciell lera från en grotta utanför Budapest som skulle vara nästintill magisk för hyn.
IMG_3302Towe och Lisa djupandas in den eteriska oljan som skulle lugna sinnet – själv kämpade jag för att hålla mig vaken, är tydligen så pass bra på att slappna av! 
IMG_3303I det här kalla vattnet simmade jag alltså. TVÅ gånger. Badkrukan i mig är så pass fundersam. 
IMG_3284Ansiktsmask målad och klar, huden kändes faktiskt ovanligt fräsch efteråtIMG_3301 (1)Helena ser till att all färg från masken försvunnitIMG_3300 Efteråt väntade de här godsakerna på oss!

Min favorit? Ångbastun! Både den vanliga och denna ångbastu var injicerade med eukalyptus, vilket visade sig höja känslan lite. Jag som älskar att vara varm hade helt klart velat sitta ännu längre i alla tre versionerna av bastu, men den skållheta duschen utanför var heller inte helt fel.
Efter att ritualen var avklarad visades vi in och fick se sortimentet från Kerstin Florian som man får använda till sin hy, liksom hårprodukterna av Björn Axén. Jag undrar banne mig om jag inte ska ta och önska mig det där schampot någon gång, för satan så gott det luktade. Bäst av allt var kanske proseccon som låg på kylning åt oss efteråt – bara sådär på en onsdagskväll.

Inlägget är i samarbete med Venuu

post

Resor: L’Ametlla de Mar (Tarragona) och Les Tres Calas

Visst har jag berättat att vi ska göra Spanien i sommar igen? Eller ja, vi och vi – grannarna är ju i Thailand på sin semester i år, men vi har resesällskap av J&C med knoddarna och ska i början på september ge oss själva 10 dagar på Costa Dorada, där både Tarragona och kanske en dag i Barcelona (som de har lyckats missa?!) lockar enormt. Nu har jag ju i och för sig en vecka i just Barcelona redan i juli för mig själv (och mitt resesällskap) så vi får nog mer fokusera på vad de vill. Men till Katalonien ska vi, utforska Costa Dorada som jag hittills inte hunnit med något av alls! Cala-Forn3Vi ska i alla fall bo cirka 15 mil söder om Barcelona, hämtar ut hyrbil och kör sedan ner förbi Tarragona och till den lilla fiskebyn L’Ametlla de Mar, vilket inte är någon enorm turistattraktion för oss nordeuropéer, vi håller oss generellt ifrån Costa Dorada. Men här ligger Les Tres Calas (de tre vikarna) som är helt magiskt fina, närområden lockar med slottsruiner och fina vandringsstråk samt den lilla fiskehamnen i byn. Vi hyr ett hus med pool någon kilometer från stranden och ser fram emot härliga kvällsdopp, mot frisk luft och mot att få uppleva en annan del av Katalonien än det som representeras i Barcelona.

Och ja, jag ska så leva på tapas såklart – finns det något alternativ?

post

Resor: Sommarens planer

Ibland får jag ta ett djupt andetag och tänka att va? Får jag verkligen chansen att göra allt det här? För alla planer vi har för sommaren, de kommer ta mig till vackra platser och jag hoppas vi kommer få en helt underbar semester. I år har jag ledigt i 6 veckor över sommaren samt ytterligare 6 dagar i direkt anslutning. Det vill säga utöver de två veckorna jag nyss haft, så jag ska inte klaga på att jag inte är ledig, för det är jag helt klart.
17092015-IMG_9401
Så vart ska vi hänga i sommar? Ja, det blir en sväng till Sandhamn här innan ledigheterna för en weekend, jag ska ägna lite tid i Nora (och kringliggande sommarpärlor), en vecka blir i Barcelona för mig, sen drar vi upp till Jämtland allihop, vi ska säga hejdå till stugan (St Anna), Göteborg lockar med en weekend, vi ska besöka Häradsskär (Es farmors uppväxtö) och sen väntar Tarragona-regionen (Katalonien).

Vi har några obokade veckor kvar, som förhoppningsvis ska spenderas på en trevlig liten strand någonstans om vädret är med oss. Där vi ska äta glassar till förbannelse, där vi ska njuta av allt vad svensk sommar har att erbjuda. För vill livet sig väl och våra planer går igenom, då är vi inte hemma sådär jättemycket nästa sommar.

post

Resor: Lyxen i att äta majs på stranden (eller en fråga om etik)

Vi är så himla dåliga på att uppskatta det fantastiska i många av de saker som vi gör. Som lyxen i att äta majs på stranden i Asien. Eller vart du nu befinner dig i världen. Vi reser, som aldrig förr. Men hur mycket tänker vi på själva effekten av resandet? För den där majsen, den kostar pengar. Och den ska tillagas. Av någon annan. Någon som troligen inte har samma budget som dig eftersom hens jobb går ut på att sälja majskolvar – vinstvärdet i det dagsverket är rimligtvis inte i närheten av vad vi ens lägger på mat under en dag på semester. Då pratar vi troligen inte en bråksumma av vad du la i kostnad för den där flygbiljetten som tog er dit. Ni vet, det där flyget som heller inte är speciellt rumsrent på något plan. Och så valet av boende, hur mycket tänker vi till där vad gäller arbetsvillkor för personal samt tvätteriet dit lakan/handdukar går. Ni vet, en resa må ha en slutsumma – men det är en hel lång kedjereaktion som vi ofta är helt omedvetna om.

Ja, vi lever i olika kulturer, vi pratar olika lönevärden och livskostnader. Men allt som innebär att vi ”unnar oss” innebär att någon annan måste arbeta för att sälja den tjänsten – hänger du med? Vi skryter om den dagliga massagen vi kan ta, men är dåliga på att tänka fairtrade för den som utför jobbet – är verkligen strandhyddorna med massageverksamhet laglydiga med minimilöner och så vidare? Om vi är rädda för svartjobb här i trygga lilla Sverige kan du föreställa dig länder utan kontroll. Och så barnarbetet, det som följer fattigdomen och som sliter sönder våra hjärtan varenda gång. Ett leende, en klapp på kinden och vänliga ord är mer än ingenting alls för alla, oavsett situation.

Jag ogillar att överkonsumera, men i många av de här fallen gör jag det ändå. Inte för att på något sätt visa att jag vältrar mig i pengar, utan för att bidra till en person utan att ge allmosor. Jag köper en extra majskolv på stranden, som jag sen bara äter upp en liten del av. Jag petar in en extra peng till min massör, jag köper en klänning jag egentligen inte behöver av den gamla tanten vars fingrar är helt sönderslitna av år med nål och tråd. Jag dricksar extra på de små inrättningarna, mindre på de stora kedjornas. Där jag vet att pengarna hamnar i rätt ficka. Och vad gäller flyget? Ju äldre plan flottan kör med – desto mer utsläpp, precis som med bilar.
03052016-IMG_0709Så vart vill jag komma? Att det är fel att kunna unna sig dessa saker? Nej, absolut inte egentligen. Men så många historier som rullar just nu om att man minsann inte tänker resa varken hit eller dit i världen på grund av oroligheter och andra omständigheter så som diktaturer och militärjuntor så tycker jag vi väl på semester ägnar väldigt få tankar åt de personer som faktiskt gör vår semester till det den är. Oavsett resmål. Fokus ligger ofta för mycket på politik och alldeles för sällan på de som bor där, jag kan inte låta bli att känna att det blir en sällan skådad dubbelmoral. Att bojkotta, att sätta på skygglappar hjälper inte någon, för den inskränkthet som är på väg att ta över nu skrämmer och förgör. Vår bojkott är deras brist på inkomst, som indirekt leder till fattigdom. Vi resenärer (oavsett ursprung) behöver lära oss att inte klampa på, att inte bara ta fram lien och kräva vår väg. Vi skulle behöva anpassa oss, få flyta med i strömmen och verkligen få uppskatta det arbete som läggs ner för att vi ska le. ”No smiles – no money” berättade en burmesisk servitör för mig en gång på Phangan, han slog huvudet på spiken. Jag pratar inte om att resa in i zoner med krig, men terrorismen exempelvis är över oss – oavsett destination och vi kan inte kliva omkring med rädslor för alla platser i världen.

Om vi vågar öppna ögonen och visa världen för det den där, det onda med det goda, så kanske vi faktiskt kan göra en skillnad för de som lever under betydligt sämre förhållanden än oss själva och dessutom slå ihjäl en eller annan fördom längs vägen.

post

Vårruset 2016 – jag gjorde det!

När jag klev över mållinjen stod klockan på 34.53 (plus de 20 minuterna pga senare startgrupp). Jag lyckades springa efter en snabb tjej i starten som banade väg för mig, jag följde henne nästan två kilometer. Sen fick jag gå en sväng, det var lite uppför och jag kände hur min puls rusade. Vid tre kilometer svartnade det för ögonen och jag fick stödja mig på en annan tjej för att inte ramla omkull, så jag började promenera istället. Det var först igen strax innan 4 kilometers strecket som jag började springa igen och nu faktiskt höll mig hela vägen in i mål, med en rätt bra spurt de sista 400 meterna. Fast, när jag tittade Fitbit senare visade den på en puls på 193 där strax innan det svartnade så helt opåverkad var jag knappast.

Jag måste  säga att jag är ganska nöjd. Det här var mitt andra pulshöjande pass på en och en halv månad. En och en halv. Att jag är i toppform nu är en överdrift, det har varit så mycket konstigt den här våren och jag känner att beslutet att ta en paus från derby var mest rätt hittills på länge. inte nog med att jag har färre tider att passa, jag har dessutom mer frihet att hitta träning som passar mig. Så nu, när jag dagen efter ett 5 kilometers faktiskt mår förhållandevis bra tänker jag att det snart är rimligt att hämta ut det där träningskortet.