Jag är fortfarande sjuk, nåja – men det börjar i alla fall vända åt rätt håll hoppas jag. Dessutom är ju E hemma nu, så jag kan koppla av lite mer och hinner fokusera lite på jobbet istället. Det var en del jag borde gjort i helgen, men just då kunde jag inte mer än att klara av vardagen med barnen, laga mat och försöka hålla undan någotsånär. Nu får vi väl ta itu med det vad veckan lider, för vi har en del kul grejer planerade framöver och det är ju toppen!

Själv fortsätter jag hålla spaning på Hemnet, mest för att det är roligt och inte så mycket för att vi är redo att flytta. Nej, det är väl troligt något som inte kommer att ske, för hur mycket vi än drömmer om den där trädgården så är det ju något som kommer få stryka på fingrarna då och är vi beredda på det? Grannarna? Det vill säga barnens alla lekkamrater? Tid för hobbys som istället bör läggas på trädgårdsarbete? Osv osv. Det kanske bara ska vara den där lilla drömmen ändå. Jag vet inte. Men jag drömmer ändå, för en vacker dag är man kanske redo att ta det där lilla extra steget och bara falla. Eller flyga.

De här bilderna kommer från ett objekt på hemnet just nu, som är en exakt kopia av det radhus där jag bodde som liten i Adolsberg. Det var några väldigt fina år vi hade där, med en alldeles lagom liten plätt. Utanför mitt sovrumsfönster var garagetaket, vilket var extremt smidigt att smyga ut genom på somrarna och bara hänga. Då kändes det stort, men nu på bilderna känns det litet och ganska dåligt planerat trots de stora klädkamrarna.

För så känns det, att ska jag återvända till Örebro – då är det Adolfsberg eller Marieberg som gäller. Eventuellt Ekeby-Almby bara för att jag vill ha något fräscht. Tummen mitt i handen har talat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *